Skåne – en Food Innovation Region som väntar på att definieras?

Att skära ut geografier och förstärka dessa är på modet i innovationsbranschen. I Lund finns Lund Innovation District och i Malmö pågår arbetet med att etablera Generate District. I Lund talar man om att erbjuda: “global impact within walking distance” och i Malmö om viljan att “accelerera hållbar innovation och utveckling i samverkan”. Innovationsdistriktens paroller är på många sätt ett uttryck för städernas identitet och önskade framtid. Innovationsdistrikten blir en profilering, ett inlägg i narrativet om staden och en infrastrukturell förstärkning i förhoppning om att forma sin egen framtid.

Det finns innovationsdistrikt som är fokuserade på mat, ett sådant är Food Valley i Wageningen. Jag var där en gång på studieresa och såg ett lantbruksuniversitet som har utvecklats i flera etapper och som nu består av en mångfald organisationer och verksamheter som tillsammans utgör Food Valley. Idag samsas traditionella agri-utbildningar med humaniora och teknik under samma tak. Campus omgärdas av en företagspark med representation från globala livsmedelskoncerner. Flera paraplyorganisationer arbetar med att hålla både styr och fart i helheten däribland Start Life, en inkubator med global attraktion. Nederländerna rankas konsekvent i toppen av index för livsmedelsinnovation.

I Wageningen har lager av aktivt arbete skapat förutsättningar för innovation inom en liten geografi – walking distance. Detsamma gäller för Lunds innovationsdistrikt – där komponenter som Lunds Universitet, Ideon, SmiLE och ett mycket starkt och mångfacetterat näringsliv vuxit fram i synergi och över tid, det laddar geografin med nya idéer, erfarenhet och framgångssagor.

Ingen plats i Skåne är Wageningen men summan av Skåne är större än Wageningen – eller skulle i alla fall kunna bli det. I botten finns den bördiga myllan, i toppen de globala framgångssagorna. Det går att göra stora saker härifrån, det är bevisat. Jag tänker exempelvis på TetraPak som inte hade funnits utan mjölkkor och Oatly som inte hade funnits utan den vajande havren.

Men i Skåne är saker som har med mat att göra utspridda, vissa av dem sitter fast hårt och låter sig inte flyttas. Att flytta LTH till Alnarp eller Kristianstads mat-inkubator till Lund låter sig inte göras. Av ekonomiska, politiska och emotionella skäl. Vore det då istället möjligt att rita in hela landskapet som en geografi och slippa ta fram flyttbilen? Jag tror det, en Food Innovation Region snarare än ett district.

Tankebanan har två grundläggande utmaningar. Den första utmaningen är vem som har legitimitet att samla ihop helheten – en obekväm fråga i ett landskap där varje stad värnar sin identitet. Den andra är att en liten geografi som Wageningen kräver en stark koordinerande överbyggnad. Vilken sorts organisation skulle krävas för att koordinera ett helt landskap, hur mycket skulle det kosta och vem betalar?

Skulle då en sådan innovationsgeografi kunna driva samma resultat som ett centraliserat distrikt? Jag tror egentligen inte det. Walking distance är en faktor som inte kan underskattas: möten uppstår, infrastruktur kan delas och den med goda idéer får vässa sina tankar tillsammans med andra. Men en sådan omdaning är inte möjlig i Skåne. Alternativen är egentligen bara ett: att vänta på att aktören med starkast lokal geografi sätter ner en flagga och säger: det är här det är.