Blogg

Jag inleder hösten med arbete tillsammans med Lunds Domkyrka och Malmö Stads Stadskontor. Båda uppdragen är långsiktigt strategiska och handlar i sin essens om hur olika geografier kan utvecklas genom att integrera ett systemperspektiv på mat. I Lund är geografin stadsdelen Råängen och i Malmö är geografin Malmö.

En geografi kan vara given på förhand som exempelvis en stad med sina stadsgränser, men den kan också definieras baserat på inventering av innehåll. Sådant innehåll kan exempelvis vara geologiska, kulturella eller politiska. De kan också vara förutsättningarna för att ta en idé från ritbordet till en marknad – innovation.

***

Att identifiera geografier och arbeta med dem trendar i innovationsbranschen. I Lund finns Lund Innovation District och i Malmö pågår arbetet med att etablera Generate District. Gemensamt för dessa satsningar är definitionen av en geografi inom vilken viktiga förutsättningar finns för att åstadkomma något önskvärt. I Lund talar man om att erbjuda: “global impact within walking distance” och i Malmö om viljan att “accelerera hållbar innovation och utveckling i samverkan”.

Ett liknande exempel inom mat är Food Valley i Wageningen. Wageningen är ursprungligen ett lantbruksuniversitet som har utvecklats i flera etapper och består av en mångfald organisationer och verksamheter som tillsammans utgör Food Valley. Idag samsas traditionella agri-utbildningar med humaniora och teknik under samma tak. Campus omgärdas av en företagspark med representation från globala jättar och som en flera paraplyorganisationer svävar Start Life, en inkubator med global attraktion. Holland rankas konsekvent i toppen av index för livsmedelsinnovation.

I Wageningen har lager av aktivt arbete skapat förutsättningar för innovation inom en liten geografi – walking distance. Detsamma gäller för Lunds nya innovationsdistrikt – där komponenter som Lunds Universitet, Ideon, SmiLE och ett mycket starkt näringsliv vuxit fram i synergi och över tid. Man laddar varandra med nya idéer, erfarenhet och infrastruktur.

Vad det gäller mat saknar Skåne en centralort för innovation, satsningarna i regionen är spridda från öst till väst. Landskapet har den bördiga åkermarken i botten men också det starka universitetet i Lund/Alnarp och specifika satsningar som Bio Tech Hights, etablerade globala företag – däribland TetraPak som gör satsningar – och Krinovas mat-inkubator i Kristianstad. Kan ett helt landskap skäras ut som ett innovationsdistrikt?

Kanske, på många sätt är Skåne redan ett Food Innovation District som väntar på att definieras, bearbetas och aktiveras. En svårigheten på vägen dit är sannolikt vem eller vad som har legitimitet att balanseras viljan och ambitionerna mellan geografins subgeografier. Lyckas det så är nästa utmaning att skruva upp temperaturen i en jättestor gryta – jag har svårt att se det fungera väl utan att komma överens om en specifik plats som blir den större geografins besöksadress.

Att skriva är viktigt för mig. Med start 2021 inledde jag ett samarbete med Sydsvenskan där min roll var att skriva om vardagsmat varannan vecka. Initiativet var mitt, jag ville bidra med en vinkel på mat som inte satte gastronomi – recept, kända kockar och restaurangrecensioner – i fokus. På ett personligt plan såg jag uppdraget som en möjlighet lära mig formulera stora rörelser inom mat på ett sätt som kunde funka med allmänheten som målgrupp.

Jag har vänner som bor på landet och kör den självförsörjande stilen sedan många år tillbaka. ”När kriget kommer flyttar vi ut till er!”, brukar vi skämta framåt småtimmarna. ”Ja det är klart”, säger de snällt. Men jag ser stressen i ögonvrån. Såklart finns det inte plats för alla oss stadsbor som är beroende av att handla dagligen och dricka kommunalt vatten.

Om vintern när vinden låg på spred sig den mörka söta doften över norra Lund och bäddade in min barndom i en känsla av trygghet. Ett år hade gått och sockerbruket puttrade igen – lika säkert som att tomten skulle komma på julafton.

Staden är hungrig på mark och mat. Förr i tiden var staden beroende av en närliggande matproducerande landsbygd. Så är det inte längre. När vi lärde oss att konservera och transportera mat rörde sig matproduktionen ut från städerna som växte och blev hem för fler. Jag har upplevt det på nära håll.